Jag vaknade tidigt i morse och kunde inte somna om. Jag låg och funderade på allt mellan himmel och jord gällande resan. Fick en klump i magen när jag insåg att ett halvår faktiskt är ett bra tag. Jag vill ha struktur på saker, planera och bestämma i förväg. Så har det alltid varit. Men det finns så mycket som vi inte kan planera innan vi väl är framme. Tusentals frågor bubblar i mitt huvud. Vart ska vi bo? Kommer vi få en lägenhet? Finns det möbler i den? En säng att sova i? Kommer vi att få jobb? Eller är det lika svårt som i Sverige? Kommer vi att få med oss allt vi behöver? Är det något vi inte har tänkt på? Kommer den långa resan dit gå bra? Framförallt, kommer vi ha råd med allt eller tvingas vi komma hem igen efter bara en månad med svansen mellan benen?

Det är så mycket man inte vet, och det är sjukt jobbigt och skrämmande. Men samtidigt är det just den vetskapen som är så otroligt spännande. Det är ett äventyr och det kan sluta hur som helst. Nya upplevelser, nya bekantskaper, nya erfarenheter och en helt ny värld. Självklart så är det är mycket  man kommer att sakna. Familj och vänner, sin egen säng, snön, svensk mat och allt annat som man förknippar med som hemma. Svenskt kaffe är förmodligen något jag kommer drömma om. Men å andra sidan ska vi bara vara borta några månader, inte för evigt.

Hur det än blir så tror jag att det blir en resa vi kommer minnas länge och tänka tillbaka på när vi väl är hemma igen och den trista vardagen har hunnit ikapp oss.
Jag säger som Barney skulle ha sagt; "It's going to be legendary!"

//Emelie