Rainbow beach
Fraser Island
Hej på er!
Nu har vi äntligen fått tillgång till internet på våran dator (vi har bytt hostel, men jag återkommer till det senare) så vi kan lägga upp lite bilder från veckan. Vi har alltså gjort en 3 dagars "Self-drive tour" på världens största sandö - Fraser Island. Totalt 50 personer uppdelade i 5 bilar, alltså 10 pers i varje bil gjorde denna utflykt. Jag och Jonas hamnade i en grupp bestående av 3 engelsmän, 3 fransmän, 2 tyskar och vi. Här har ni en bild på våran bil och grupp:
Så efter mycket packande och massvis med information kunde vi bege oss mot Fraser. Färjan över tog bara omkring 10 minuter, så innan vi visste ordet av det var vi på ön och kunde starta vår resa. Direkt insåg vi att detta skulle bli ett ävetyr, för att köra i sand är inte så lätt som det låter. Och sand var det. Överallt!
Eftersom jag inte hunnit fylla 21 fick jag ej köra, men så här i efterhand var det kanske lika bra. För skumpigt och guppigt är bara förnamnet! Och fastnar det gör man, trots fyrhjulsdrift. Man kör på stranden där sanden är som hårdast och när tidvattnet inte är högt, men ibland måste man köra på speciella inlandsvägar, och de kunde vara riktiga mardrömmar! Men det var otroligt spännande och roligt på samma gång!
Vårat första stopp (efter flera timmars körning) var Lake McKenzie. Sjön låg bara ca 3-4 mil bort, men med en maxhastighet på 60km/h på stranden samt 30km/h på inlandsvägar hinner man inte långt, speciellt när vägen till Lake McKenzie var totalt fruktansvärt dålig. Men sjöblöta av svett kom vi tillslut fram, och mödan var verkligen värt besväret. Mitt i skogen, ute i ingenstans låg sjön. Är nog en av de vackraste platser jag varit på! Helt underbart, med kristallklart sötvatten och kritvita stränder.
Efter ett väl förtjänat dopp i det blå var det bara att tuta vidare för att kunna hålla schemat uppe. Vi behövde nämligen mer is till våra kylbägar, vatten och hinna köra till vår campingplats innan det blev mörkt. Vi hann bara komma fram, lasta av bilen, slå upp tälten och börja laga middag när det blev kolsvart. Och eftersom vi inte får tända några brasor eller liknande så var det verkligen becksvart.
Dag 2 började med att vi till fots gick till skeppsvraket (man kunde se det från vår campingplats). Även denna dag var det steeeeekvarmt fast klockan bara var kring 07-08 på morgonen.
Efter detta gick färden vidare mot Indian Heads, den nordligaste punkten som vi fick köra till. Där fanns en stor utsiktsklippa var i från man kunde se kilometervis av stranden, samt hajar/delfiner/sköldpaddor om man hade tur.
Vi kunde tyvärr inte ta oss till de kända "champange-poolerna" så istället körde vi till Eli creek där man kunde bada i en stor sötvattens-å. Efter detta var det dags att köra till nästa läger där vi spenderade sista natten.
Ca kl.05.00 var vi tvungna att stiga upp på den 3:e dagen för att hinna packa ihop allt och köra den sista sträckan på stranden innan tidvattnet blev för högt. Färdigpackade och klara sätter vi oss i bilen för att åka, och vad händer? Jo, bilen startar inte. Tydligen hade en tjej lyckats lämna tändningen på bilen på, hela natten, så batteriet var stendött. Och eftersom inga av våra bilar hade några startkablar så blev det jobbigt. Vi hade ca 10 minuter på oss att få igång bilen om vi skulle hinna bort ifrån stranden innan tidvattnet. Annars skulle vi bli fast på ett och samma ställe till minst klockan 12 då vi skulle måsta ringa till någon för hjälp. Men som ett skänk från ovan så sprang vi en bit bort längs stranden och hittade en familj som campade och hade startkablar. Lyckan var total kan jag lova när bilen äntligen startade och vi kunde bege oss där ifrån. Puh!
Efter detta besökte vi vad vi trodde var Lake Wabby, men åkte sedan en andra gång till Lake McKenzie innan det var dags att köra till färjan och hem.
Så summan av kardemumman så var det en otroligt rolig och äventyrsfylld resa, med mycket sol, svett, sand och en och annan öl. En resa vi sent glömmer! (även om vi fortfarande hittar sand i våra öron). Åker ni någonsin till Australien, far till Fraser Island och gör denna resa då!
Vi har nu bytt hostel, men på söndag så ska vi få åka till vår nästa wwoofing-farm. Denna gång är det en äggfarm, så de kommande veckorna ska vi sortera ägg. Kommer bli intressant! Förhoppningsvis får vi stanna där några veckor också. Vi har dock ingen aning om vi kommer att ha tillgång till internet där borta, men det blir ett senare bekymmer.
Har ni det bra där hemma?
//Emelie
Nu har vi äntligen fått tillgång till internet på våran dator (vi har bytt hostel, men jag återkommer till det senare) så vi kan lägga upp lite bilder från veckan. Vi har alltså gjort en 3 dagars "Self-drive tour" på världens största sandö - Fraser Island. Totalt 50 personer uppdelade i 5 bilar, alltså 10 pers i varje bil gjorde denna utflykt. Jag och Jonas hamnade i en grupp bestående av 3 engelsmän, 3 fransmän, 2 tyskar och vi. Här har ni en bild på våran bil och grupp:
Så efter mycket packande och massvis med information kunde vi bege oss mot Fraser. Färjan över tog bara omkring 10 minuter, så innan vi visste ordet av det var vi på ön och kunde starta vår resa. Direkt insåg vi att detta skulle bli ett ävetyr, för att köra i sand är inte så lätt som det låter. Och sand var det. Överallt!
Eftersom jag inte hunnit fylla 21 fick jag ej köra, men så här i efterhand var det kanske lika bra. För skumpigt och guppigt är bara förnamnet! Och fastnar det gör man, trots fyrhjulsdrift. Man kör på stranden där sanden är som hårdast och när tidvattnet inte är högt, men ibland måste man köra på speciella inlandsvägar, och de kunde vara riktiga mardrömmar! Men det var otroligt spännande och roligt på samma gång!
Vårat första stopp (efter flera timmars körning) var Lake McKenzie. Sjön låg bara ca 3-4 mil bort, men med en maxhastighet på 60km/h på stranden samt 30km/h på inlandsvägar hinner man inte långt, speciellt när vägen till Lake McKenzie var totalt fruktansvärt dålig. Men sjöblöta av svett kom vi tillslut fram, och mödan var verkligen värt besväret. Mitt i skogen, ute i ingenstans låg sjön. Är nog en av de vackraste platser jag varit på! Helt underbart, med kristallklart sötvatten och kritvita stränder.
Efter ett väl förtjänat dopp i det blå var det bara att tuta vidare för att kunna hålla schemat uppe. Vi behövde nämligen mer is till våra kylbägar, vatten och hinna köra till vår campingplats innan det blev mörkt. Vi hann bara komma fram, lasta av bilen, slå upp tälten och börja laga middag när det blev kolsvart. Och eftersom vi inte får tända några brasor eller liknande så var det verkligen becksvart.
Dag 2 började med att vi till fots gick till skeppsvraket (man kunde se det från vår campingplats). Även denna dag var det steeeeekvarmt fast klockan bara var kring 07-08 på morgonen.
Efter detta gick färden vidare mot Indian Heads, den nordligaste punkten som vi fick köra till. Där fanns en stor utsiktsklippa var i från man kunde se kilometervis av stranden, samt hajar/delfiner/sköldpaddor om man hade tur.
Vi kunde tyvärr inte ta oss till de kända "champange-poolerna" så istället körde vi till Eli creek där man kunde bada i en stor sötvattens-å. Efter detta var det dags att köra till nästa läger där vi spenderade sista natten.
Ca kl.05.00 var vi tvungna att stiga upp på den 3:e dagen för att hinna packa ihop allt och köra den sista sträckan på stranden innan tidvattnet blev för högt. Färdigpackade och klara sätter vi oss i bilen för att åka, och vad händer? Jo, bilen startar inte. Tydligen hade en tjej lyckats lämna tändningen på bilen på, hela natten, så batteriet var stendött. Och eftersom inga av våra bilar hade några startkablar så blev det jobbigt. Vi hade ca 10 minuter på oss att få igång bilen om vi skulle hinna bort ifrån stranden innan tidvattnet. Annars skulle vi bli fast på ett och samma ställe till minst klockan 12 då vi skulle måsta ringa till någon för hjälp. Men som ett skänk från ovan så sprang vi en bit bort längs stranden och hittade en familj som campade och hade startkablar. Lyckan var total kan jag lova när bilen äntligen startade och vi kunde bege oss där ifrån. Puh!
Efter detta besökte vi vad vi trodde var Lake Wabby, men åkte sedan en andra gång till Lake McKenzie innan det var dags att köra till färjan och hem.
Så summan av kardemumman så var det en otroligt rolig och äventyrsfylld resa, med mycket sol, svett, sand och en och annan öl. En resa vi sent glömmer! (även om vi fortfarande hittar sand i våra öron). Åker ni någonsin till Australien, far till Fraser Island och gör denna resa då!
Vi har nu bytt hostel, men på söndag så ska vi få åka till vår nästa wwoofing-farm. Denna gång är det en äggfarm, så de kommande veckorna ska vi sortera ägg. Kommer bli intressant! Förhoppningsvis får vi stanna där några veckor också. Vi har dock ingen aning om vi kommer att ha tillgång till internet där borta, men det blir ett senare bekymmer.
Har ni det bra där hemma?
//Emelie
Ja, vi lever!
Vi har varit valdigt avskurna fran omvarlden pa senaste tiden, med tanke pa att vi inte har nagon tackning pa vara mobiler har, samt bara kunnat anvanda internet sedan vi kom tillbaka fran Fraser Island. Men ja, vi lever! Vi far inte koppla in usb-sladdar pa datorerna har sa jag kan inte lagga upp nagra bilder fran veckan, det far vi helt enkelt ta lite senare tyvarr. Men jag kan i alla fall beratta att Fraser var helt fantastiskt! Och for att inte tala om det; Spannande! Men som sagt, ett utforligare inlagg med bilder kommer senare! Nu vet ni i alla fall laget!
//Emelie
//Emelie
Narangba
Hej igen allihopa!
Nu är vi åter tillbaka i Brisbane efter en veckas Wwoofing i Narangba!
Har varit en bra vecka med mycket jobb, sol, svett, insekter och gurkor. Känns ganska skönt att få vila upp sig nu i några dagar kan jag lova. Är otroligt påfrestande att jobba ute i stekande sol, speciellt när luftfuktigheten den här veckan har varit kring 80-90%. Svetten forsar bara om man sitter rakt upp och ned.
Hur som helst så tog vi tåget till Narangba förra onsdagen och fick skjuts till gården som bara låg några minuter från tågstationen. Paret vi bodde hos heter Len & Reneé och har världens gulligaste dotter på 2 år som heter Stella. På gården bodde också 2 andra wwoofare, Alexandra från Tyskland och Johnson från Taiwan.
Här har vi hemmaträdgården, från vilken vi åt färska frukter och grönsaker varje dag. De hade lite höns, några tuppar och en ko också.
Så här fint ser plantaget ut efter några dagars ogräsplockning, gödsling och ex antal skottkärror med mull.
Här växte tidigare tomatplantor, men nu har vi planterat basilika och gurkor här. De odlar väldigt varierande grödor, bl a: majs, chili, vattenmeloner, basilika, bananer, annanas, tomater, rödbetor, selleri, sallad, äggplantor och förstås gurkor.
Här har vi Stella och Alexandra som sitter och löser korsord.
Till höger har vi Johnson som flitigt pluggar på sin engelska.
Han har varit i Australien i över ett år och kunde ingen engelska när han kom, men varje dag blir han bättre och bättre.
Här är den stora terassen där vi hängde på vår lediga tid, samt åt alla måltider. Mycket trevligt! Huset byggde de för ca två år sedan, och har öppen planlösning och många rum. Mycket fint och fräscht.
Sist men inte minst så har vi de flitiga arbetarna själva! Så här såg våran vackra jobbutstyrsel ut (självklart så passar jag på att göra lite smygreklam för Coverclub). Varje morgon 06.30 börjar vi med att plocka gurkor (kontinentala och libanesiska) och sedan kan det bli allt ifrån att plocka andra grönsaker, rensa ogräs, plantera, röja upp i ladugården eller liknande. Vid 10.30 får vi rast och lunch fram till ca 14.00-14.30 (allt beroende på hur varmt det är). Sedan jobbar vi tre timmar till innan vi är klara för dagen. Efter middagen somnar man som en klubbad säl!
Det har hur som helst varit en rolig och givande vecka, skönt att få göra något på dagarna ett tag. Nu är vi som sagt i Brisbane igen, men imorgon går bussen vidare till Rainbow-beach. Sedan vet ni resten.
Skriv och berätta vad ni har för er där hemma, vi är lika nyfikna som ni! :)
//Emelie & Jonas
Nu är vi åter tillbaka i Brisbane efter en veckas Wwoofing i Narangba!
Har varit en bra vecka med mycket jobb, sol, svett, insekter och gurkor. Känns ganska skönt att få vila upp sig nu i några dagar kan jag lova. Är otroligt påfrestande att jobba ute i stekande sol, speciellt när luftfuktigheten den här veckan har varit kring 80-90%. Svetten forsar bara om man sitter rakt upp och ned.
Hur som helst så tog vi tåget till Narangba förra onsdagen och fick skjuts till gården som bara låg några minuter från tågstationen. Paret vi bodde hos heter Len & Reneé och har världens gulligaste dotter på 2 år som heter Stella. På gården bodde också 2 andra wwoofare, Alexandra från Tyskland och Johnson från Taiwan.
Här har vi hemmaträdgården, från vilken vi åt färska frukter och grönsaker varje dag. De hade lite höns, några tuppar och en ko också.
Så här fint ser plantaget ut efter några dagars ogräsplockning, gödsling och ex antal skottkärror med mull.
Här växte tidigare tomatplantor, men nu har vi planterat basilika och gurkor här. De odlar väldigt varierande grödor, bl a: majs, chili, vattenmeloner, basilika, bananer, annanas, tomater, rödbetor, selleri, sallad, äggplantor och förstås gurkor.
Här har vi Stella och Alexandra som sitter och löser korsord.
Till höger har vi Johnson som flitigt pluggar på sin engelska.
Han har varit i Australien i över ett år och kunde ingen engelska när han kom, men varje dag blir han bättre och bättre.
Här är den stora terassen där vi hängde på vår lediga tid, samt åt alla måltider. Mycket trevligt! Huset byggde de för ca två år sedan, och har öppen planlösning och många rum. Mycket fint och fräscht.
Sist men inte minst så har vi de flitiga arbetarna själva! Så här såg våran vackra jobbutstyrsel ut (självklart så passar jag på att göra lite smygreklam för Coverclub). Varje morgon 06.30 börjar vi med att plocka gurkor (kontinentala och libanesiska) och sedan kan det bli allt ifrån att plocka andra grönsaker, rensa ogräs, plantera, röja upp i ladugården eller liknande. Vid 10.30 får vi rast och lunch fram till ca 14.00-14.30 (allt beroende på hur varmt det är). Sedan jobbar vi tre timmar till innan vi är klara för dagen. Efter middagen somnar man som en klubbad säl!
Det har hur som helst varit en rolig och givande vecka, skönt att få göra något på dagarna ett tag. Nu är vi som sagt i Brisbane igen, men imorgon går bussen vidare till Rainbow-beach. Sedan vet ni resten.
Skriv och berätta vad ni har för er där hemma, vi är lika nyfikna som ni! :)
//Emelie & Jonas
Lone Pine Koala Sanctuary
Gårdagen i bilder! Ja, och många bilder blev det. Jag och Jonas tog bussen ca 11 km utanför Brisbane till Lone Pine Koala sanctuary, världens första och största koalareservat med över 130 koalor. Men koalor var inte allt som fanns där, själva zooet var väldigt stort och hade alla australiens djur som man kan önska! Kängurur, wombats, krokodiler, tasmanska djävlar, dingos, emus, ödlor, fåglar, ja allt möjligt helt enkelt! Det bästa var också att man fick krama koalor (!) och handmata kängurus. Jag var i himmelriket kan jag lova!! Det var en helt underbart rolig dag! Efter många timmar åkte vi hem igen och hade en liten avslutning med Linn och Ottilia som åker till en farm idag. Vi köpte glass och umgicks sedan med en grupp tyskar, australienare, kanadensare och amerikaner! Roligt! Idag blir det att tvätta och packa, för i morgon åker jag och Jonas till Narangba där vi ska jobba en vecka på farmen. Nervöst men roligt ska det bli. Den 14:e åker vi sedan till Rainbowbeach i 2 dagar, sedan åker vi ut till Fraser Island 3 dagar, ska bli väldigt kul! Jag vet inte nästa gång vi hörs, men ni vet i alla fall vart vi håller hus de närmsta dagarna!
Ha det gott!
//Emelie
Ha det gott!
//Emelie
Gott nytt slut & god ny början!
Ja, då var 1:a januari 2010 här! Nytt år och nya äventyr. Hoppas ni alla hade ett trevligt nyår, det hade i alla fall vi! Vi började kvällen med att laga till en måltid på känguru! Det var verkligen en speciell smak på köttet, påminde lite om ölkorv eller torkat renkött. Lustigt, men helt okej. Där efter satt vi på vandrarhemmets takvåning och umgicks med en bunt göteborgare som vi träffat. Trevligt, trevligt! Vid 21.00 började det att skjutas fyrverkerier över stan, och på taket hade vi förstås väldigt bra utsikt över detta! Vid 23-tiden började vi dra oss ner mot floden där de stora fyrverkerierna skulle avfyras. Det var väldigt mycket folk överallt, och på tolvslagt började smattret av raketer. Lite större än vad vi är vana vid kan jag lova! Efteråt stannade vi kvar med våra nyfunna vänner i gräset och pratade fram till småtimmarna då vi begav oss tillbaka hem. En riktigt rolig kväll blev det.
Idag har vi inte gjort många knop, förlängt boendet fram till den 6:e januari (Linn & Ottilia fram till den 5:e). Efter det ska jag och Jonas ta tåget 3 mil norrut där vi ska få jobba på en farm en vecka. Ska bli intressant att få testa på det här med Wwoofing. Linn och Ottilia ska bege sig ut på egna äventyr ett tag och förmodligen wwoof:a dem med. Sedan får vi se vad planerna blir. Ev blir det en utflykt till fraser island strax därpå.
Nu har vi bara några timmar kvar på vårat internet så det dröjer nog lite längre mellan bloggupdateringarna hädan efter.
Ha det bra så hörs vi!
//Emelie
Idag har vi inte gjort många knop, förlängt boendet fram till den 6:e januari (Linn & Ottilia fram till den 5:e). Efter det ska jag och Jonas ta tåget 3 mil norrut där vi ska få jobba på en farm en vecka. Ska bli intressant att få testa på det här med Wwoofing. Linn och Ottilia ska bege sig ut på egna äventyr ett tag och förmodligen wwoof:a dem med. Sedan får vi se vad planerna blir. Ev blir det en utflykt till fraser island strax därpå.
Nu har vi bara några timmar kvar på vårat internet så det dröjer nog lite längre mellan bloggupdateringarna hädan efter.
Ha det bra så hörs vi!
//Emelie
